En egentligen helt vanlig dag! Men visst värmer d när man blir uppskattad.. :)

Åt frukost med Klara & Alice imorse, lite soffmys & bolibompa sen var de dags att åka till skola/dagis. När jag skulle lämna Alice så blev hon lessen. D som var lite märkligt var att d inte var dagispersonalen som hon tydde sig till, utan hon kramade mig krampaktigt & tårarna rann ner för hennes rosiga kinder. Efter vi pratat en liten stund så blev hon lite gladare, vi kramades & bestämde att kl 16:45 kommer jag & hämtar dom igen. Hon vinkade genom glasdörren när jag gick.. Underbara unge! Känslan i hjärtat var enormt varm! <3 D som för mig känns märkligt är att hon träffar dagispersonalen varje dag & mig träffar hon kanske varannan månad, ändå så är d mig hon tyr sig till. D där me barn e nåt speciellt.. Av nån anledning så tyr sig ofta barn till mig. Kanske för att jag inte gör mig till, jag vet inte? Johan brukar säga att d e för att jag utstrålar trygghet & stabilitet.