Blir helt gaaaalen när man ber om att få vara ifred & så hajjar folk inte d. Utan de letar efter alla halmstrån som finns för att söka kontakt. D e så frustrerande att jag blir helt tokig! Hur svårt kan d va? För varje försök, försvinner jag bara längre o längre iväg fr personen.. Avskyr att känna mig pressad, då tappar jag bara humöret o blir irriterad. Enklaste lösningen e bara att lämna mig ifred, så jag kan få changs att tänka & känna efter hur jag vill ha d. Svaret blir kanske inte som personen ifråga vill, men d val jag gör, gör jag isf för att jag mår bäst av de. Varför vill folk bara att man ska göra saker som dom mår bra av? D e väldigt egoistiskt! Eller så är de okunskap helt enkelt.. Okunskap att inte ha förmågan att varken läsa av eller förstå en annan individ.

Jag e en typisk svensson.. allt för analyserande & ifrågasättande, för mitt eget bästa! :)

Analyserar mig själv utan & innan! Vad kan jag göra annorlunda, hur ska jag tänka, hur utvecklar jag mig själv på bästa sätt, vad mår jag bra av, hur kan jag förändra min livssituation etc.

Analyserar givetvis även andra människor oxå. Hur tänker de, varför gjorde el sa dom på just d sättet, varför reagerade dom som dom gör osv.

Allt analyserande som ibland t.o.m går över styr.. Är väl delvis en effekt av mitt arbete.. Arbetsskadad delux! :)

D jobbiga o d svåra i d hela är när personer i min närhet inte förstår & ibland inte vill förstå, att jag både vill & behöver bli lämnad ifred & ägna mig åt egen tid. Bara göra d jag mår bra av, bara umgås me d jag vill, helt enkelt få leva på mina egna villkor. E trött på att behöva ta hänsyn till andras mående, på bekostnad av mitt eget mående. Är d så man ska leva sitt liv?

Låter som om jag e oerhört okänslig, men så e absolut inte fallet! Jag har otroligt mkt empati & känner väldigt mkt omsorg för mina nära & kära. Däremot vet jag vart gränsen går, när jag måste säga ifrån för att själv inte rasa ihop.

Borde köpa mig en onepiece.. Hade suttit fint nu när jag ligger på soffan o ser på d bästa jag vet.. Deckare!

Slocknade på soffan igår. Vaknade med ett ryck imorse när Johan ringde, tog en bra stund att veckla ut kroppen & 3 timmar senare var samtalsämnena slut.. :S Med Johan kan man verkligen prata om ALLT! Allt fr ingenting till tokdjupa & invecklade funderingar. D känns tryggt att ha honom som vän, ingenting är konstlat el svårt.

Tog mig sen i kragen o gjorde ett tappert försök till att få nån ordning i oredan här hemma.. Men orken räcker inte hela vägen. Men kom så pass långt iaf att hela nedervåningen blev dammsugen, köket avtorkat, blommorna vattnade & soporna blev slängda. Men sen var d stopp.. D där finliret som jag skulle vilja ha ork me, går bara inte! Jag tar d nödvändigaste, sen ere kört. Men jag får försöka tänka på att lite är bättre än inget alls.

Anmälde mig till vattengympan igår. Bra gjort! Nu ska jag se till att ta mig dit bara! Måste börja träna, inte för att jag måste gå ner i vikt. Utan för att få ordning på värken i min kropp men skulle jag gå ner några kilon så blir jag ju givetvis glad. Är så less på att ha ont! Värken påverkar både energin o humöret alldeles för mkt, måste ta tag i att träna för att kunna må bra. D värsta e att hålla ut & fortsätta d jag påbörjar. Att jag tycker träning e astråkigt, gör ju inte motivationen bättre direkt :S Å karaktär kan jag ta mig fan inte ens stava till.. Haha.. Skrattretande men tyvärr sant!

Måste försöka hitta livsglädjen igen! Less på att va trött & likgiltig.. Ingenting e riktigt kul, ser inte framemot nånting direkt. Å skulle jag ha kul en kväll, så har jag svårt att behålla känslan efteråt. Nåja..

Försöker intala mig själv att det är de små stegen i rätt riktning som leder till stora framgångar.

Nu en stunds soffhäng, kolla B-serier & samla energi för ett litet ryck till här hemma.

Fridens liljor & konvaljens jävla ros! :)